snowaangel

Halloj!
Nu folk, nu är jag mer som vanligt folk.. tillgång till både tv och internet! :D
Nu poppar man lite rockballader o kollar runt lite.

Vad har hänt på det senaste?
Tja, nu är det ju officiellt,
så jag kan ju berätta att jag träffat en underbar kille, som jag tycker väldigt mycket om.

Det var länge sen man kände så här starkt för någon, så tidigt i ett förhållande,
sådär så att man vet att man hör ihop på något sätt.
Kanske är det så att folk sneglar och
tycker att jag har träffat en ny kille så snabbt efter det förra förhållandet.
Men är det något man inte kan rå för så är det känslorna, dessutom,
finns det någon regel som säger att man måste vänta minst ett år
för att träffa någon ny efter man har gjort slut?
Nej, egentligen inte.
Man kan försöka att ha ett mål för sig själv, att man inte ska träffa någon så snabbt inpå.
Men så står killen man alltid tyckt om, mitt framför en…
Då har man två val, att hålla sitt löfte mot sin vilja eller våga lita på kärleken ännu en gång.

Danne, det är så han heter, ifall ni undrar ;)
Jag och Danne träffades första gången, 2003/2004?
Vi två umgicks rätt mycket då, Danne, hans flickvän, min pojkvän och jag.
Men så fick hans flickvän och min pojkvän känslor för varandra. 
2005 tog båda förhållanden slut.

Jag och Danne hade ingen kontakt efter det.
5 år senare...  
Träffas vi på en fest, jag blev så förvånad och glad när jag fick syn på honom.
Jag kramade om Danne, det var verkligen underbart att träffa honom igen!
Det pirrade lite extra när jag satt och pratade med honom, efter så många år.
Efter det blev det flitig kontakt på facebook, sms och vi träffas både i Örebro och i Växjö.
Han kom upp nu i sommar, stannade i en månad hos mig, och jag blir bara mer och mer kär.

Han är den mest omtänksammaste kille jag någonsin har träffat.
Finaste leendet, de vackraste blåa ögonen som man drunknar i.
Han är så söt när han predikar för folk och agerar som trafikens polis.
Också lika söt när han berättar med passion om varje bil han ser passera.
Man blir full i skratt när han tecknar av misstag till kassörskorna i affärerna.
Trots att hans snarkande kan väcka nästan de döva (inte de döda) =P
Så ler man stort när man råkar vakna, för man vet att det är ens egna riddare som ligger bredvid.
Nattens mörker känns inte längre som något skrämmande, det känns som något mysigt.
I hans närhet känner jag mig äckligt lycklig,
när han kysser mig så svävar jag upp i luften.

Ja, jag är kär ;)